Året är 1992/93.

Vi är en grupp konstnärer som sitter tillsammans. Någon yttrar en fråga.
-Skulle man kunna göra något kul med ELD?.
Detta är upptakten till att det faktiskt uppstod en ny konstform – ELDSKULPTUR.
Och detta skedde i Sörmland, i Sverige.
Sagt och gjort. Experiementlusten, viljan att prova, tänja gränser. Att skapa något nytt, nått spännande, magiskt. Öka förståelsen vad som är möjligt, vad som fungerar och motsatsen. Prova. Åter igen testa. Prova, förändra.
Att med små medel kunna styra , tämja, teckna med elden. Att skapa möjligheter för variation, spänst, dynamik i innehåll. Variera tempo och takt, och inte minst Volym.
Att komma så långt som möjligt bort ifrån allt vad brasa och bål heter. Se detta nya som den konst det är : ELDSKULPTUR. Precis som all annan konst –
ett sätt att kommunicera, att förmedla något, ETT SPRÅK.
Många sa – Men det är ju så förgängligt…..
Vi som trollbundits av Eldens uttryck, förstod att det till och med var en styrka att det var förgängligt. Något som bara till fullo kunde upplevas på plats. Att vara där. Att känna värmen och ljuset, trycka bort kyla och mörker. Att höra elden tala.
Och sen – den mycket starka upplevelsen, när elden får FORM.

Tanken väcktes. Skulle man kunna arrangera en Tävling i Eldskulptur, vilket även gjordes. De ganska trevande försöken visade ändå på en framtid. Vi som arbetade vidare såg det hela som en performance, att likna eller jämföra med en teaterpjäs, en konsert- men inom skulpturens område. Vi upptäckte att publiken attraherades av upplevelsen. Att eldens magi förmedlades till gammal som ung. Helt enkelt alla. Eldskulpturen berörde något djupt i våra gener, något från urminnes tider. Från den tid när skickligheten och kunskapen att kunna handha elden, var helt livsavgörande.
Att få värme, att kunna laga sin mat.
Långt senare blev den även ett kommunikationssystem,
med vårdkasar osv. Elden är magisk, mystisk, livsfarlig, förtärande och absolut livgivande.

1995 startar det Svenska Eldskulptörsförbundet, med mål och mening att skapa förutsättningar för konstformen på en seriös och professionell nivå, och om möjligt ge möjligheter till utveckling. Förbundet arbetade även med att skapa rättvisa förhållanden och kriterier för tävlingsformen Eldskulptur. Vi såg det som viktigt att tävlingarna genomfördes med högsta möjliga konstnärliga nivå. Juryförfarande var självklart. Skisser vid ansökan en annan.

1998 hade det kontinuerligt pågått årliga tävlingar i Sverige, och det hade även spridit sig till, till exempel Frankrike. Det hade arrangerats Svenska mästerskap, Nordiska Mästerskap, Europeiska Mästerskap och Internationella tävlingar. Sverige har genom åren varit i en ledande position inom Eldskulpterandet.
Utan tvekan har det varit avgörande för var eldskulpturen står idag. Genom kontinuerligt arbete har acceptansen och förståelsen gjort att detta skulpturala arbetssätt erhållit respekt och erkänsla som en etablerad konstform.
1998 var det året när Stockholm var Europas Kulturhuvudstad, och det första Europeiska Mästerskapet gick av stapeln.
80 artists from all of Europa vas participating in the event, that during a cold and dark period , November, was competing. The project was an absolute success. Newspapers all over the world was writing about the event. More than 15 different nationalitys of Television-teams was coming for reportages. Just as an example MTV and Discovery was there. The event was actual spread all over the world. After this year a lot of people was knowing and understood what FireSculpture actually are.
The audience in Stockholm, nearly 20.000 people was astonned about the event, and the power in Firesculpture.

Efter 1998 hände mycket.
Det startade workshops, symposier, performances och tävlingar. Länder som USA, Frankrike, Norge, Estland, Österrike, Litauen mm har sen dess regelbundet haft Eldskulpturprojekt.
Eldskulptur som konstnärligt medie har hela tiden utvecklats. Viktigt har varit att behålla det nästan ekologiska tanken i detta ”back to nature-firework”, och inte tillföra en mängd olika kemikalier.
I Pyrotekniska effekter som fyrverkerier används mängder med förorenande giftiga ämnen. Detta är viktigt att hålla sig borta från. Skulptörens förmåga att uppnå förståelse, erfarenhet och kreativ uppfinningsrikedom kompenserar mer än väl för lättköpta effekter på kemikaliesidan.
Jag anser inte att någon konstnär över huvudtaget har rätt att ta sig friheten att använda hälsovådliga material bara för att uppnå det maximala konstnärliga uttrycket.
Man kan nå det på annat sätt.

Ibland hör jag – ”man kan inte tävla i konst…..”
Visst kan man det.
Faktum är att denna tävlingsform är mycket mer rättvis än mycket annat man tävlar i.
Att utgå från exakt samma mängd material.
Att ha exakt samma tid på sig
Att inte tillåta att någon tillför något annat material.
Ja – reglerna är lätta till och med självklara, och dom skapar förutsättningar där det är skickligheten, och den kreativa förmågan som är direkt avgörande.

En skickligt genomförd Eldskulptur, är som livet självt komprimerat till 20 minuter:

Vi föds….- skulpturen planeras och byggs
Livslågan tänds…. – skulpturen tänds.
Vi brinner…..
Vi falnar ….
Och ….slutligen slocknar.